Det felanvända begreppet ”islamofobi”

Politiskt Inkorrekt 20 Augusti 2009

Bloggen Politiskt Inkorrekt (länk ovan) har skrivit ett oerhört bra alster om uttrycket Islamafobi som jag funnit mycket träffande. Under den korta tid jag ägnat åt att förstå Islam och olika grupper inom Islam så har ordet poppat upp titt som tätt som ett sätt att attackera de som faktiskt verkar veta en hel del om denna religion. Ordet används friskt av muslimerna själva så väl som av icke muslimer som igentligen inte vet så mycket om Islam utan antar att “Islamofober” bara är rasister. Personligen är det Islam jag har problem med, inte individer. Om det vore individer från en viss folkgrupp jag hade problem med så skulle några av mina närmaste vänner som råkar vara ex- muslimer inte vara just det- mina vänner.

Från Politiskt Inkorrekt-

För det första, begreppet “islamofobi” myntades av en militant imam i ökända Finsbury Park Mosque, London, för några år sedan. Moskén var för övrigt den som brittiska Channel 4 använde till sina undercover-dokus; Dispatches, som avslöjar jihadisterna och hatet mot väst.

Islamofobi – varför kallas det så?
Islamofobi är en vanlig och retoriskt praktisk term i ett samhällsklimat där uppfattningen att islam är en fredlig religion är en icke uttalad dogm. Den är praktisk eftersom alla som invänder mot denna dogm kan avfärdas som lidande av någon form av psykologisk störning. Man somatiserar motståndaren och ifrågasätter dennes trovärdighet utan att behöva presentera några särskilda argument.

Europeisk konsensus – islam är fredlig
Det råder i Europa konsensus om att Islam är en fredlig religion egentligen. Terroristerna är galna, liksom alla som inte befinner sig i den förmodade mittfåran. Koranens våldsamma budskap, understött av hadither, den muslimska världens blodiga historiska expansion och den despoti som nu råder i de flesta muslimska länder antyder att så inte är fallet. Men det verkar inte spela någon roll. Den som påstår motsatsen är islamofob.

Islam är fredlig – Argumentum ad Consequentiam
Den dogmatiska uppfattningen att islam är fredlig är resultatet av ett logiskt felaktigt argument. En hänvisning till konsekvenserna av sanningshalten i ett påstående.

Risk för provokation
Om vi uppfattade islam som krigiskt skulle det provocera muslimer, vilket skulle leda till krig. Därför är det enligt detta felaktiga sätt att resonera bäst att vi kommer överens om att islam är fredlig. Och visst, om vi provocerar muslimer blir de säkert arga och mer aggressiva. Men det påverkar inte sanningshalten i påståenden rörande islams inneboende aggressivitet.

Spelar provokationen någon roll?
Dessutom, om det nu är sant att islam faktiskt är en farlig religion spelar det ytterst liten roll om vi provocerar muslimer eller inte. Islams grundtexter och credo leder då ändå till övergrepp, att undvika provokationer skjuter möjligtvis upp en oundviklig konfrontation. Om islam är fredlig spelar det då ingen roll heller, i så fall räcker det om till exempel väl insatta muslimer kan förklara det för oss som inte riktigt förstått, och för muslimska terrorister.

“Islamofobi” – ämnesbyte genom personangrepp
De som skräms av sanningens konsekvenser undviker att diskutera sakfrågan. De övergår till personangrepp och etiketterar motståndaren. Att ta till personangrepp och byta ämne är ett klassiskt grepp från den som inte har några riktiga argument till stöd för sin sak. Den som använder termen “islamofob” om en opponent förfaller till personangrepp, Argumentum ad Hominem, ett argumentationsmässigt fel.

Fakta finns i Koranen – enkelt och tydligt
För att avgöra om islam är fredlig eller inte bör det räcka med att läsa Koranen och värdera innehållet. Det är ju vad de muslimska fundamentalister gör, mer än andra. Borde de inte veta vad de talar om? Vilka slutsatser bör vi dra av Koranen, när vi tar hänsyn till den kronologiska ordningen? Vilka slutsatser bör vi dra av Muhammeds eget liv?

Förklaring
Ändelsen “-fobi” beskriver en frekvent återkommande irrationell rädsla, oro eller ångest inför något. Att vara rädd för något, eller påvisa egenskaperna hos något, som är eller kan vara farligt innebär inte att man lider av en fobi.

Kunskap
Den växande skaran som kritiserar och är emot islams utbredning, även kallad islamiseringen, bygger inte på okunskap om det okända. Tvärtom, det bygger på intierad kunskap om den muslimska livstilen, politisk islam, sociala strukturer och regler, religionen islam, dess utövande, regler, koranens olika texter, kraven på eftergifter och i strikt tolkning, sharialagarna i en teokratisk diktatur och vad det innebär – det vill säga, vad allt sammantaget får för effekter i vårt för närvarande öppna väst.

Här först träder rädslan och oron in, när vi studerar alla dessa parametrar, vad det innebär för det fria väst om ovan förankras så till den grad att vårt sekulära samhälle med demokrati, yttrandefrihet de facto hotas. Exempel på islamiserande eftergifter är könsavskilda gymnastiktimmar eller speciella dagar på badhus där t.o.m kommunen säljer burkinis aka moralpanik. Och det är bara början..

Vi är åtskilda från kyrkan. Att då ge efter för religiös fanatism, i smått som stort, är att ta steget tillbaka till medeltiden.

Det vägrar vi acceptera!

/redaktionen,
Bloggen Politiskt Inkorrekt (PI)