lördag 5 september 2009

Det brinner i folkhemmet

nt.se Ledare 3 September, 2009 Länk:

Det brinner i förorterna. Malmö, Göteborg och Uppsala är drabbade, tidigare har stadsdelar i södra Stockholm varit utsatta. Varför har detta fenomen importerats till Sverige?

En fem kilo tung sten kastades under den gångna helgen in genom framrutan på en brandbil under utryckning i stadsdelen Gottsunda i Uppsala. Att ingen dog eller blev allvarligt skadad är ett mirakel. Runt om i landet brinner det till synes varje helg i någon förort.

När man hör talas om att ungdomar bränner bilar och attackerar brandmän är det lätt att tankarna vandrar till Paris, Marseille eller möjligtvis Nørrebro i Köpehamn där de autonoma aldrig missar ett tillfälle att slå sönder bilar och kasta sten på polisen. På senare tid står det utom allt tvivel att fenomenet blir vanligare i Sverige.

Rosengård i Malmö är sannolikt det namnkunnigaste exemplet. Där har sammanstötningar mellan unga huliganer å ena sidan och polis, brandkår och till och med ambulanspersonal på andra sidan pågått länge. Men även Göteborg och nu senast Uppsala är hårt drabbade. I Göteborg har ungdomsgäng dragit runt och bränt upp både bilar och skolor!

Unga män som tänder eld på bilar och attackerar polis och brandkår som kommer till platsen. Givetvis ett helt oacceptabelt beteende och det är lätt att förstå att Kommunals fackbas Ylva Thörn är upprörd över riskerna för sina medlemmar.

Justitieminister Beatrice Ask (M) kommenterade för första gången händelserna i Ekot under gårdagen. Ministern säger sig vara orolig för att räddningstjänsten inte kan komma fram och rädda liv. Hennes förklaring till oroligheterna är att det finns "många ungdomar som är allmänt desorienterade i tillvaron" de saknar vettiga mål och har sällan några vuxna förebilder. Trångboddhet, utanförskap och sociala bekymmer hamnar också på listan över bidragande faktorer.

Justitieministern har rätt även om hon knappast använder överord. Att angripa räddningstjänsten när det brinner och är fara för liv och egendom är vidrigt. Det är bara en tidsfråga innan stenkastarna får blod på sina händer.

Ask har dock bara delvis rätt i att det inte finns några "quick fix" för situationen. De drabbade stadsdelarna har många saker gemensamt. I botten finns de slitnaste delarna av miljonprogrammets bostäder, hög arbetslöshet och socialt utanförskap. Faktorer som påverkar men aldrig ursäktar attacker.

Polisen borde givetvis gripa brottslingarna och få bort dem från gatorna. En sådan signal från samhället har betydelse. Potentiella pyromaner tvingas inse att det kostar att vara vandal och om de värsta huliganerna sitter i fängelse borde det bli lugnare. En nödvändig quick fix för att använda ministerns ord.

Särskild grupp utreder bränder

GP 2009-09-05 19:12 Länk:

Efter den senaste tidens många bränder i Göteborgsområdet inrättar polisen en särskild grupp.

Polisen inrättat en ny grupp som ska koncentrera sig på de senaste veckornas händelser i Göteborgs förorter, bland annat alla bilbränder.
Även natten till lördagen brann det i Göteborg. Fyra bilar brann på Hisingen och tre i Bergsjön.
Polisens nya grupp kallas Bryggan och är särskilt inriktad mot Hisingen.
- Detta eftersom vi haft stora bekymmer med Hisingen, med allt som hänt i Backa och i Biskopsgården. Vi har ett avtal med närpolisen där som säger att vi tar alla ärenden där man kan misstänka att det finns ett mönster och att det kan röra sig om samma gärningsmän, säger kommissarie Bertil Claesson, chef för Bryggan.
Ny insatsgrupp
Den nya insatsgruppen består av tre nya gatulangningsgrupper som tillsattes för bara några veckor sedan och en seriebrottskommission som har några år på nacken. Narkotikapoliserna ska särskilt inrikta sig på gatuledet. Seriebrottskommissionen har, enligt Claesson, tidigare framgångsrikt jobbat med grova stölder och butiksrån.
- Det handlar om en serie brott som kanske genomförs av samma gärningsmän. De här två insatserna ska löpa parallellt. Vi ska även utreda tidigare skottlossningar på Hisingen som är relaterade till de kriminella gängen, säger Claesson.
Samma gärningsmän
Nattens händelser tros ha samband med de mordbränder i bilar, skolor och andra byggnader som drabbat Göteborgs förorter i flera veckors tid.
- Det är svårt att veta. Man kan ju sannolikt tro att det i alla fall är samma gärningsmän bakom bränderna i Biskopsgården. Nu finns det inga vittnen till nattens bränder, säger Thomas Larsson, inre befäl på Hisingen.
- I vanliga fall hade vi lagt ned detta eftersom vi saknar vittnen. Men nu lämnar vi detta vidare till den särskilda grupp som polisen har för att utreda de senaste bränderna.
Ingen person ska ha kommit till skada i samband med nattens händelser.

torsdag 3 september 2009

Faran med Ramadan

Länk: Christian Mohamad 2 September 2009
Texten är överförd utan att korrigera grammatik, innehållet är det viktiga. En modig ex muslim skriver.
Ramadan  är inte från islam. Detta är en subject  som måste bevisas en annan artikel. Men i den här artiklen kommer jag att presentera faran av den osanna Ramadan som fd imamer har modifierat till  ” fastemånaden” i Allahs namn.
Skador på fastemånaden
  • Orsakar en brist i den mänskliga kroppsvätskor
  • leder till korruption. T.ex. statsanställda speciellt i muslimska och arabiska länder ser dem  mentalt och fysiskt sovande på grund av Ramadan
  • neurologiska problem som leder till problem som drabbar barn och hustru , skrikande och även misshandel.
  • Lättja och bristande  att tänka
  • Viktökning  och öka andelen fett beståndsdelar i kroppen och detta beror på  överdrivet ätande under natten.
  • Låg kroppstemperatur under dagen och sömnighet och ändra kroppens biologiska klocka

  • Många människor när får  huvudvärk , landning, kräkningar och illamående

  • Deras Överdriven i DRICKANDE te och kaffe i ramadan leder till spänningar i nervsystemet

  • Matsmältningsbesvär och intestinala upprörd och öka andelen av kolesterol i blodet

  • Att äta rasande och fylla magen med mat och dryck leda till påtryckningar på membranet och därigenom hindra den mekaniska andning, vilket gör den fastande personen känner andnöd och trötthet.

  • Efter den första halvan av Ramadan  börjar manen att förlora sin mental  och fysisk styrka

  • Utgör en fara för barn som som följer Ramadan för att göra  sina föräldrar glada och tjäna priser. Jag tror att våra myndigheter  i vår a skandinaviska länder måste förhindra  muslimska elever och barn från att följa Ramadan och att ge dem telefonnummer att ringa om någon tvingade dem att fasta

  • Orsaka komplikationer och problem  för elever på grund av trötthet, huvudvärk, nervositet

  • Skadar den nationella ekonomin Särskilt i den muslimska och arabiska länder, som stänger restauranger på dagtid Och förhindra diskotek, nattklubbar, och försäljning av alkohol under månaden Ramadan . ( OBS: Allah i den sanna koranen har tillåtet alkohol och nattklubbar )

  • Ramadanär  hot mot rättsväsendet i muslimska och arabiska länder På grund av den svaga mentala  och fysiska styrka som leder till brist på koncentration och nervositet

  • Den menstruerande kvinnor förbjöds från andlig kontakt med Gud eller röra Koranen och anklagar henne att hon är oren

  • Öka deras hat mot icke-muslimer eftersom muslimerna som bor i icke Islamiska länder ser all icke muslimer äta och drika offentligt. Medan i deras länder är den som äta och dricka offentligt blir slagn eller fängslas

  • Muslimerna tillbringar mer tid i moskéer och   imamer  dra  fördel av detta och tvätta muslimerns  hjärnor genom  lektioner och religiösa texter som: Följ länken ovan för att läsa mer.

Taktiken för att öka antalet muslimer

Länk:
Denna skrivelse är överförd utan att korrigera grammatiska fel. Jag anser innehållet är det viktiga. En modig ex muslim skriver.
F.d. officiella muslimska imamer har – av olika anledningar – genomfört en farlig strategisk plan för att höja antalet muslimer, också för olika syften. Deras
strategi har blivit en del av den officiella islamiska lära vilken avser att öka antalet muslimer genom: Följ länken ovan för att läsa mer.

Svenska och Danska Kvinnor Till Helvete

Länk:

Jag har fört in vad som skrivits utan att korrigera grammatik, innehållet är det viktiga. En modig ex muslim skriver.

I Vår Nordiska Länders Namn , som Allah har gjört det ett paradis fylld med våra Nordiska angles kvinnor

Det finns några av våra politiker och andra , som tror :
* att muslimernas imamer ideologi och läror om kvinnor i norden , skiljer sig från den undervisning i arabiska och Islamiska länder
* att det finns en moderata moskéer , imaamer , Islamiska skolor och center!
* att de inte undervisar vad jag kommer att nämna i denna artikel
* att de respekterar vår kvinnor
Naturligtvis, som en före detta muslim och en specialist i deras ideologi , hävdar att imamerns undervisning och ideology i Islamiska länder och i Norden är identisk . Ett bevis är följande lektion från en Islamic center och Mosque i Sverige som enligt alla Islamiska skolor hävdar att icke-muslimska kvinnor från Norden är åt helvete och att Gud förbannar dem. Varför? Låt oss läsa deras svar . So häng med: Följ länken ovan för att läsa mer.

Ten Myths About Islam

5th Edition
By Timothy W. Dunkin
© 2001-2008, All Rights Reserved
All Scripture quotations are from the Authorized Version, also known as the King James Version, of the Holy Bible
Quotations from the Qur'an are from the translation of 1938 by Abdullah Yusuf Ali, unless otherwise noted Link:

Table of Contents

The Qur'an

Theology Mohammed Social Impact Eternal Efficacy

Glossary of Arabic and Islamic Terms

Bilar brann i Malmö och Lund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

AV JOAKIM PALMKVIST
PUBLICERAD 2 SEPTEMBER 2009 21.45 | UPPDATERAD 3 SEPTEMBER 2009 0.37 Länk:

Bilbränder härjade på onsdagskvällen, flera i Malmö och en i Lund.

Fyra bilar brann i Malmö på onsdagskvällen. Först stacks en i brand just före klockan 21 på onsdagskvällen utanför Holma livs på Snödroppsgatan. Det var aldrig någon fara för att kringliggande byggnader skulle börja brinna, men röken ställde till problem för de boende. En granne till brandplatsen berättar att han fick flytta sina sovande barn till ett annat rum under räddningsarbetet.

Vid midnatt gick ytterligare ett larm om bilbrand, nu från Sevedsplan. Branden spred sig till två grannbilar, men var lättsläckt. Ett vittne berättar för polisen att två pojkar i övre tonåren sprang från platsen i samband med att branden började.

21.16 larmades också om en brinnande bil vid Humleboskolan nära Sankt Hans Kyrka i Lund. Bilen stod gott och väl tio meter från närmaste byggnad.

Därmed betecknas sannolikt alla fyra bränderna som "skadegörelse genom brand". Detta är den överlägset vanligaste rubriceringen vad gäller bilbränder. År 2008 inträffade 161 bilbränder i Malmö kommun enligt räddningsverkets statistik, det är nästan tre gånger så många som 1996. Ökningen har varit stadig. Summan för hela landet 2008 var 3 376.

Ett tjugotal bilbränder per år inträffar i Lunds kommun, visar räddningsverkets statistik. Majoriteten av bilbränderna i landet är anlagda, och är ofta bedrägerier, enligt försäkringsbolaget If, som har en tredjedel av personbilsmarknaden. Bolaget betalar inte längre ut kontant ersättning till kunder som drabbas av bilbränder, om skadan godkänns får kunden en ny bil i stället.

Färre söker asyl i Sverige – andra EU-länder lockar

AV ERIK MAGNUSSON
PUBLICERAD 3 SEPTEMBER 2009 1.30 | UPPDATERAD 3 SEPTEMBER 2009 7.08 Länk:

Antalet asylsökande minskar kraftigt i Sverige, som går på tvärs med den ökningstrend som finns i Norden och EU:s större asylländer. Det visar färsk statistik från FN:s flyktingkommissariat UNHCR.

Under första halvåret i år sökte 10 129 personer asyl i Sverige. Det är en nedgång med 28 procent.

Samtidigt ökar antalet asylansökningar kraftigt i Frankrike, Tyskland, Schweiz, Nederländerna och andra stora flyktingländer i Västeuropa.

I Sveriges grannländer är ökningarna ännu större. I Finland har antalet asylsökande ökat med 103 procent, i Norge med 45 procent och i Danmark med 31 procent.

Den fortsatta minskningen av antalet asylsökande från Irak är den främsta orsaken till att Sverige går emot en dominerande europeisk trend.

För tre år sedan var Sverige det västland som tog emot allra flest Irakflyktingar. Då anlände ett 50-tal irakiska flyktingar till Sverige varje dag.

Det gjordes reportage i amerikansk, brittisk och fransk press om att Södertälje kommun på egen hand tog emot fler asylsökande från kriget i Irak än vad hela Nordamerika gjorde.

Idag är läget ett helt annat.

Det kommer just nu ett trettiotal asylsökande irakier till Sverige per vecka. Flyktingströmmarna från Irak är idag betydligt större till Tyskland, Storbritannien, Nederländerna och Turkiet än vad de är till Sverige.

I Sverige utgör somalierna just nu en fyra gånger så stor flyktinggrupp som irakierna. Under augusti sökte 674 somaliska medborgare en fristad i Sverige, jämfört med 149 irakier. Bara till Italien och Nederländerna kommer det fler somalier.

Enligt Migrationsverket beror de ändrade asylströmmarna på att det i olika flyktinggrupper snabbt sprids kunskap om var i Europa det är lättast eller svårast att få uppehållstillstånd. Sverige uppfattas inte längre som ett av världens mest generösa asylländer.

Under det senaste året har det blivit betydligt svårare för irakier att få stanna i Sverige. Andelen bifall i första instans har för irakiska medbogare sjunkit från 29 till 22 procent. Svenska myndigheter avvisar numera irakier till deras hemland. Det kan jämföras med bifallsfrekvensen från 2007, då så gott som samtliga asylsökande irakier fick ett ja på sin ansökan.

Också för flyktingar från Iran och Kosovo har redan kärva asylodds blivit ännu kärvare. Andelen bifall har för iranier sjukit från 18 till 15 procent, för kosovoalbaner från 7 till 6 procent.

Samtidigt har det blivit lättare för somalier att få stanna i Sverige. Andelen bifall har på ett år ökat från 54 till 62 procent. Även afghaner och eritreaner får numera fler ja på sina asylansökningar.

Migrationsverket räknar i år, liksom i fjol, med att en fjärdedel av alla asylsökande får stanna i Sverige. Därmed väntas antalet bifall minska från 8 276 till drygt 6 000.

onsdag 2 september 2009

Judiska församlingen stöder imam Moussa

Expressen Debatt 1 September, 2005, Länk:

I sin artikel (Expressen 9/9) pekar Salam Karam på regeringens beröringsskräck i förhållande till intolerans bland muslimer. Precis som vi frågar han sig: "Var står egentligen Mona Sahlin och socialdemokraterna i frågan om att bekämpa extremism?"
Det skriver LENA POSNER KÖRÖSI, ordförande i judiska församlingen i Stockholm, och ANDERS CARLBERG, ordförande i judiska församlingen i Göteborg.

Judiska församlingen

i Sverige välkomnar förslaget från imam Hassan Moussa att skapa "en nationell samling" för att bemöta det islamistiska hotet mot det öppna samhället. Hassan Moussas artikel 6 september var klargörande. Judiska församlingen har flera gånger kritiserat Hassan Moussa för att han är otydlig. I sina predikningar har han både försvarat terrordåd i Israel och självmordsbombningar i Irak. Samtidigt har han framfört ett budskap om fred och försoning mellan religioner och kulturer, inte minst i sina kolumner i Expressen. Vi har därför krävt entydiga avståndstaganden från politiskt våld - det är en förutsättning för att vi skall känna trygghet i relationen med den muslimska församlingen i Sverige. Viktigt för oss är att Hassan Moussa nu är medveten om sin tvetydighet. Vi uppfattar artikeln som ett avståndstagande inte bara från extremistiska kollegor utan också från uttalanden som han själv gjort. Nu skriver han: "Jag bestämde mig för att utesluta ordet 'men' i mina predikningar." Det innebär ett reservationslöst motstånd mot politiskt våld.

Vi utgår ifrån

att formuleringen därefter "Jag vill inte höra fler 'men' eller andra ursäkter för självmordsbombningar i Europa" inte innebär att det fortfarande finns ursäkter för självmordsbombningar i Israel, USA eller något annat land på jorden. Genom att göra klart var han står i den frågan har han chansen att definitivt ta steget över till den majoritet som tar avstånd ifrån politiskt våld, var det än förekommer. Hassan Moussa vill ha dialog med andra demokratiska krafter i Sverige. Hotet mot demokratin kan endast slås tillbaka med en enad front kring en värdegrund för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är därför som judiska församlingen i Sverige vänt sig till regeringen för att etablera kontakt med de liberala muslimska krafter som Moussa nu bekänner sig till. Vi har vänt oss till flera statsråd men utan resultat.

Vi tror att staten

måste engagera sig på högsta nivå för att legitimera en dialog. Det handlar om vår gemensamma framtid - hur nästa generation svenskar skall kunna leva ihop utan att politiska, religiösa eller kulturella meningsskiljaktigheter leder till våld. I sin artikel (Expressen 9/9) pekar Salam Karam på regeringens beröringsskräck i förhållande till intolerans bland muslimer. Precis som vi frågar han sig: "Var står egentligen Mona Sahlin och socialdemokraterna i frågan om att bekämpa extremism?" Flera ministrar har valt att tiga i stället för att ta avstånd ifrån uttalanden som gjorts i Stockholmsmoskén. SAP:s kristna Broderskapsrörelse har till och med odlat relationen med muslimska extremister, enligt Karam. I och med Moussas uttalande ligger bollen hos regeringen än en gång. Vi stöder hans förslag om en nationell samling för att bemöta islamistisk extremism. Anders Carlberg är ordförande för judiska församlingen i Göteborg. Lena Posner Körösi är ordförande för judiska församlingen i Stockholm.

Smutskasta inte Stockholms moské

Expressen Debatt 17 September 2005 Länk:

"När begrepp som extremism, fundamentalism och islamism används både exkluderande och nyanslöst brett försvinner utrymmet för dialog och integration."
Det skriver Broderskapsrörelsens ordförande PETER WEIDERUD.
Han anser att Salam Karam är helt fel ute när han anklagar Stora moskén i Stockholm för samröre med extremister.

Sedan mer än tio år tillbaka samarbetar de kristna socialdemokraterna, Broderskapsrörelsen, i olika former med muslimska organisationer i Sverige. Vi söker dialogen som en metod när konflikter och terrorism hotar att fördjupa motsättningar och uppdelningen mellan "vi" och "dem" i världen och i vårt eget samhälle. Dialog ger kunskap och också insikt om hur svepande begrepp och schablonmässiga påståenden kan förstärka och underblåsa motsättningar. Marginalisering och utanförskap är en av extremismens grogrunder. Om vi alltför svepande undviker eller vägrar föra dialog med oliktänkande, finns alltså risken för att vi medverkar till extremism, snarare än motverkar den. I dialogen är det samtidigt viktigt att vara tydlig var vi själva står, och självklart kan dialog inte föras med personer eller grupper som är beredda att använda våld mot oskyldiga för att nå sina politiska syften eller på annat sätt fastnat i politisk extremism.

Salam Karams artikel

(Expressen 9/9) är ett exempel på hur begreppet extremism blir för vitt och till och med svepande. Broderskapsrörelsen har ingen annan uppfattning än att de som hotat imam Moussa med våld för hans förkunnelse mot våld med rätta kallas för extremister. Men Karam räknar också in ledningen för Stockholms moské, vilket inkluderar imam Moussa, bland extremister. Dessutom hävdar han att moskén därutöver styr fler moskéer på sätt som "skapar extremism". Internationellt inordnas i ett lika förenklat drag det muslimska brödraskapet i Egypten och alla med någon kontakt med dem i extremismens krets. Internationellt har väst under alltför lång tid och av kortsiktiga egenintressen stött den muslimska världens autokrater och diktaturer, till exempel i Saudiarabien, och begränsat sina kontakter till sekulära, västligt orienterade eliter. Rädslan för religion har gjort att dialogen med den politiska islamismen försummats. Därigenom har det skapats en beröringsrädsla i relation till politisk islam och begreppet har blivit en schablon. Utifrån en dialog blir det tydligt att politiskt orienterad islam rymmer lika stora variationer som det funnits och finns skiftande politiska hållningar bland kristna - allt från marxistiska befrielseteologer till den kristna högern.

När begrepp som extremism,

fundamentalism och islamism används både exkluderande och nyanslöst brett försvinner utrymmet för dialog och integration. Broderskapsrörelsen har haft och har kontakt med i stort sett samtliga muslimska organisationer i Sverige. Vi gör det utifrån en övertygelse att det behövs en politik som minskar klyftorna och utanförskap, både i Sverige och världen. Ett konkret exempel på samverkan över religionsgränser är ett just nu pågående samarbete i ett yttrande över en ny statlig utredning om kosher och halal-slakt. Ett yttrande förbereds i samarbete med Judiska centralrådet, Sveriges muslimska råd och Broderskapsrörelsen och i kontakt med andra muslimska organisationer. Det behövs mer av dialog och inte mindre politisk dialog mellan och med muslimer och kristna, både i Sverige och globalt. Detta för att komma tillrätta med missuppfattningar och vrångbilder, för att bidra till integration i samhälle och politik, och för att göra religiösa ledare medvetna om hur deras agerande får politiska konsekvenser.

Broderskapsrörelsen består av människor

som har god erfarenhet av att arbeta med frågor i gränslandet mellan tro och politik. Människor som förmår se och lyfta fram de positiva bidrag denna dialog kan ge, men också motverka och ta avstånd från negativ politiserad religiös fundamentalism, vare sig den förekommer i kristen, muslimsk eller annan form. PETER WEIDERUD

Svenska islamister hotar att döda mig

Expressen Debatt Datum 6 September 2005 Länk:

Det svenska samhället måste få upp ögonen för att det finns extrema muslimer i landet, som hatar det öppna och toleranta samhället. Dessa personer är beredda att gå hur långt som helst för att uppnå sina mål.
Det skriver imamen HASSAN MOUSSA, ordförande i Sveriges imamråd. Efter terrorattentaten i London har han flera gånger blivit mordhotad av muslimska extremister. Polisen har vägrat att ta emot hans anmälan. Hassan Moussa är imam i Stockholms stora moské samt ordförande i Sveriges imamråd.

Terrorattentaten i London 7 juli chockade mig. Precis som så många andra kände jag vrede, bestörtning och förtvivlan när jag såg tv-bilderna från London. Det gjorde nog de flesta. Men tyvärr inte alla. Efter 7 juli insåg jag att det inte längre finns något utrymme för kompromisser och ursäkter, att det inte finns något att förstå - att vi i stället gemensamt måste göra allt för att sätta stopp för dem som sprider hat och död. Jag bestämde mig för att utesluta ordet "men" i mina predikningar. Efter Londonattentaten är "mennens" tid förbi. I alla fall för min del. Jag vill inte höra fler "men" eller andra ursäkter för självmordsbombningar i Europa. Jag vill aldrig mer höra "men offren i Irak då" eller "men tänk på vad USA gjort där och där" eller "men tänk på segregeringen". I den fredagspredikan jag höll i Stockholms stora moské efter 7/7 fördömde jag dåden i London oreserverat. Jag talade om att vi nu en gång för alla måste göra upp med de krafter som vanhelgar islam genom att lemlästa och mörda fullständigt oskyldiga människor. Tv-bilderna från London hade gjort mig så förtvivlad att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna medan jag höll fredagsbönen. Det väckte starka reaktioner. Direkt efteråt blev jag - i min egen moské - hotad av personer som ansåg det klandervärt att jag "grät för engelska barns skull". Tyvärr finns det en minoritet bland svenska muslimer som hyser extrema åsikter, som sympatiserar med Londonbombarna. Några av dessa personer besöker regelbundet flera islamiska församlingar, däribland Stockholms stora moské där jag är verksam. De negativa reaktionerna på mitt tal gjorde mig besviken och betryckt. Att många uttryckte sin tacksamhet för att jag tagit tag i ett problem som blivit allt större för majoriteten av Sveriges muslimer är en tröst, men stillar inte min oro. Dagen efter min fredagspredikan, på lördagen efter bönen, blev jag uppsökt av en man som hotade mig till livet. Han krävde att jag skulle sluta fördöma den islamistiska terrorn - annars Hans hot var av så allvarlig natur att jag och min fru bestämde oss för att göra en polisanmälan. Men polisen ville inte ta emot vår anmälan. Efter att ha bollats fram och tillbaka mellan olika enheter fick min fru till slut beskedet att det här inte var ett ärende för polisen. Vi uppmanades att ta kontakt med Säpo om vi kände oro. Stockholmspolisen förvägrade oss alltså rätten att göra en anmälan. Den senaste tidens utveckling gör mig djupt bekymrad. Jag har en känsla av att många inte förstår hur allvarlig situationen är. Att Sverige kommer att drabbas av ett terrorattentat som det i London är inte särskilt troligt, men heller inte omöjligt. Det svenska samhället måste få upp ögonen för att det finns extrema muslimer i landet, även om de är ett fåtal, som hatar det öppna och toleranta samhället, som inte vill att vi muslimer ska vara en självklar del av västvärlden, Europa och Sverige. Personer som är beredda att gå hur långt som helst för att uppnå sina mål. Min uppfattning är att situationen är så allvarlig att vi bör skapa en allians, en nationell samling. Jag tänker mig ett råd bestående av representanter från alla politiska partier, företrädare för de stora religiösa samfunden, präster, rabbiner - och toleranta imamer, men också folk från Säpo och sociala myndigheter. Vi måste gemensamt vidta åtgärder mot dem som utgör ett hot mot oss alla. Innan det är för sent. Majoriteten av muslimerna i Sverige känner avsky för allt vad våld och hat heter. Att, som en del företrädare inom folkpartiet gör, kollektivt skuldbelägga alla svenska muslimer är att spela bin Ladin och hans vänner i händerna. Det finns inga ursäkter för det som hände i London. England har tagit emot miljoner muslimer. Där har de kunnat skapa sig ett bra liv. Deras barn har fått växa upp under trygga förhållanden och erbjudits högklassig utbildning. Terrorattackerna i London blev några av dessa ungdomars tack. Det är avskyvärt och oförlåtligt. Med facit i hand kan vi konstatera att Storbritannien varit för tolerant och naivt.Brittiska regeringen borde ha vidtagit radikala åtgärder för att stoppa hatpredikanterna, även om detta skulle ha lett till att några av de islamiska församlingarna hade stängts, något som för övrigt liberala brittiska muslimer länge krävt men inte fått gehör för. Jag vill också berömma den brittiska regeringen för dess hantering av attentaten. Att utvisa hatpredikanter är helt rätt. Men det är viktigt att alla individers mänskliga rättigheter garanteras även vid utvisningar av kriminella. Det är en förutsättning för att demokrati och tolerans ska kunna vinna över hat och extremism. England är inte Sverige. Men situationen är ändå allvarlig och jag vädjar därför om nationell samling mot hatet. HASSAN MOUSSA

S lierar sig med extremisterna

Expressen Debatt datum ? Länk:

Ledare för Stora moskén i Stockholm bör inte få representera svenska muslimer. Anledningen är att den styrs av Muslimska brödraskapet, en rörelse med bland annt goda relationer till terrororganisationen Hamas.
Det skriver i dag journalisten SALAM KARAM efter att imamen Hassan Moussa på denna sida berättat om hur han hotats av extremister i sin egen moské. Salam Karam är också kritisk till regeringens positiva syn på Muslimska brödraskapet.

Shejk Hassan Moussaserkännande av att det finns extremism i våra moskéer är välkommen. Men Hassan Moussa berättar inte om det stora problemet. Sveriges moskéer tas sakta men säkert över av en politiskt orienterad grupp, Muslimska brödraskapet, där många medlemmar i Sveriges muslimska organisationer har sina sympatier. I förslaget att skapa ett råd mot extremister, är det underförstått att Muslimska brödraskapet ska representera alla muslimer och därmed ytterligare befästa sitt grepp över moskéerna. De problem och utmaningarmuslimerna står inför i dag berör oss alla och bör diskuteras offentligt. Bristen på öppenhet är det stora problemet på våra moskéer i Sverige. Jag har under mina besök i Sveriges moskéer och samtal med företrädare för muslimska organisationer märkt hur extremismen gror och växer bland en, förvisso liten men farlig, grupp av muslimer. Från Sveriges muslimska organisationer har man hittills förnekat detta. Nu erkänner Hassan Moussa, imam i Stora moskén i Stockholm och ordförande för Sveriges imamråd, att även han har blivit mordhotat. Shejk Hassan Moussa är modig som går ut och berättar om hoten. För det är hög tid för Sverige att ta itu med extremismen. Men frågan är hur det ska gå till. Ett av problemen är att det inte finns någon genuin vilja från de muslimska organisationerna i Sverige att lösa de problem som skapar extremism. Vad shejk Hassan Moussa inte berättar för oss är sanningen om hur flera av våra moskéer styrs och hur detta i sin tur skapar extremism. I Sverige lever cirka 400 000 människor med muslimsk bakgrund. Jag är en av dem. Stora moskén på medborgarplatsen i Stockholm, där shejk Hassan Moussa predikar, och de församlingar som är anslutna till den, har under de senaste åren försökt framställa sig som representanter för alla muslimer i Sverige och en modell för pluralism. Detta är en vansklig framställning av den heterogena muslimska gruppen i Sverige. En stor del av "muslimerna" är icke-praktiserande. Många andra är shiamuslimer och har sina egna församlingar. I själva verket representerar Stora moskén inte ens alla sunnimuslimer. Det är allmänt känt bland islamforskare, muslimska debattörer och även imamer i Sverige att Stora moskén och dess församlingar styrs av en liten grupp människor, där flertalet av medlemmarna kommer från arabvärlden. Denna grupp sympatiserar med en politisk orienterad inriktning inom islam som kallas för Muslimska brödraskapet, en organisation som bildades i Egypten i början av 1900-talet och som predikar en strikt form av islam. Muslimska brödraskapet har fördömt terrordåden den 11 september, men rättfärdigar å andra sidan självmordsattacker mot israeler. Organisationen står också den palestinska rörelsen Hamas, som gjort sig skyldig till många brutala terrordåd mot civila israeler, och som har en ideologi som är den nazistiska mycket närstående. För Muslimska brödraskapet är Sverige ett idealland på många sätt. Muslimska brödraskapet delar socialdemokraternas ideal om välfärdssamhället. Ledande figurer i muslimska församlingar är också aktiva i socialdemokratin, och man har mycket goda relationer till Sveriges kristna socialdemokrater, Broderskapsrörelsen. Socialdemokraterna i sin tur, och kanske som ett tack för det stöd de från moskéledningen, har visat en tendens att ignorera och blunda för det faktum att extremism finns på vissa av våra moskéer. Detta har gett Muslimska brödraskapet fritt utrymme att påtvinga sin ideologi på muslimer som besöker våra moskéer. Sveriges moskéer håller sakta men säkert på att tas över av Muslimska brödraskapet. Denna elit tillåter inte förekomsten av annat tänkande på våra moskéer, och muslimer som inte har sympatier med Brödraskapet utesluts från moskéernas ledarskap, eller motarbetas, bland annat genom mobbning. Personer som har engagerat sig i muslimska organisationer i Sverige och som av rädsla för repressalier vill vara anonyma, har berättat för mig att de har utesluts från moskéorganisationer för sin kritik av Muslimska brödraskapet. Andra har berättat att de har blivit uppringda av moskéledningen och blivit kallade för "Judar", underförstått icke-människor. Resultatet av denna styrning av vad som får sägas och får göras på våra moskéer är skrämmande. Under flera besök som jag gjorde förra året på Stora moskén visade det sig bland annat att under fredagsbönen spred moskén dubbla budskap. På arabiska hölls det hattal mot USA och på svenska hyllningar. När artikeln publicerades i Svenska Dagbladet, (23 maj 2004) vägrade statsrådet Mona Sahlin att kommentera den. Varför? För mig väcktes frågan: Var står egentligen Mona Sahlin och socialdemokraterna i frågan om att bekämpa extremism? För att ta itu med problemet om förekomsten av extremism på våra moskéer föreslår Hassan Moussa i en debattartikel på denna sida (7/9) att det bildas ett råd bestående av representanter från alla politiska partier, företrädare för de stora religiösa samfunden, präster, rabbiner - och toleranta imamer, men också folk från Säpo och sociala myndigheter. Underförstått i detta förslag är att Hassan Moussa själv och de muslimska organisationerna som är anslutna till Stora moskén ska representera Sveriges muslimer. Förslaget är ett försök att befästa Muslimska brödraskapets grepp över moskéerna i Sverige. Och den självklara konsekvensen är att ett råd bestående av en liten grupp av Sveriges muslimer, får rätten att peka ut vem som är "extremist" och vad som är "rätt och fel" på våra moskéer. Är det så Sverige ska bekämpa extremism? Sverige är känt för att förespråka frihet och tolerans. Genom att kritisera de muslimska institutionerna och påvisa de problem muslimerna i Sverige står inför vill jag inte skada islam eller muslimer. Tvärtom. Jag vill att fler får kännedom om muslimernas verklighet och att fler svenskar av muslimsk härkomst ska delta i debatten. Det är viktigt för Sveriges säkerhet och framtid. Jag hoppas också att ledande muslimska organisationer öppnar sig för granskning och dialog och försöker göra något positivt av kritiken. Det är bara genom öppenhet som vi kan motverka de grupper som Hassan Moussa pekar ut som extremister. Något som även gäller socialdemokraterna. SALAM KARAM Salam Karam är frilansjournalist.

Islamiska förbundet hotar känd imam

Expressen Debatt Datum ? Länk:

Den kände svenske imamen Abdal Haqq Kielan har frysts ut och hotats av ledningen för Stora moskén i Stockholm. Anledning: hans avståndstagande från självmordsbombningar av civila israeler.
Det skriver i dag journalisten SALAM KARAM. Han har tagit del av e-post där Islamiska förbundet fördömer dem som tolkar islam i demokratisk anda.

Debatt om extremismleder inte till ökat hat mot muslimer såsom Broderskapsrörelsen vill låta påskina. Det är snarare bristen på debatt och kunskap om hur muslimer lever i Sverige, vilka problem som de brottas med och bristen på kritik av hur dessa problem hanteras av muslimska organisationer som leder till utanförskap, extremism och hat mot muslimer som en grupp. Kritik och fri debatt är grunden för vår demokrati. När ledningen för Stora moskén i Stockholm försvarar självmordsattacker, delar in muslimerna i sanna och falska muslimer och brännmärker dem som uttalar sig mot självmordsattacker, såsom den svenske imamen Abdal Haqq Kielan, som en människa med "insiktslöshet och hat mot de sanna muslimer", är det i yttrandefrihetens namn en skyldighet att uppmärksamma detta. Som journalist och svensk med muslimsk bakgrund har jag i mer än ett år granskat och försökt lyfta fram de problem muslimerna i Sverige brottas med. Detta för att jag tror att ignorans av muslimernas problem leder till utanförskap. Jag tror att debattens dörr måste öppnas, att både svenskar och muslimer ärligt bör prata om sina fördomar, om sin tro, om sina problem och om hur de ser på Sverige, muslimer, bin Ladin, terrorism och extremism. Förhoppningen är att det svenska samhället ska sluta ignorera förekomsten av problem som extremism och i stället koncentrera sig på att hitta lösningar.Reaktionen från Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokraters förbund, på mitt senaste inlägg i Expressen (9/9), visar på den enorma okunskap som finns om islam och muslimer i Sverige. Den visar framför allt också att en absurd logik tillämpas i debatten: kritik av islamiska organisationer anses leda till att hatet mot muslimer blir underblåst, och att vi därför gör bäst i att avstå från att debattera. Under flera år har de styrande vid Stockholms moské beskrivit muslimerna i Sverige endast som offer för majoritetssamhället, för utanförskap och islamofobi. I debatter har moskéledningen gång på gång förklarat att islamisk extremism inte existerar i Sverige, att ledarna för Islamiska förbundet i Stockholm, som driver Stora moskén i Stockholm, aldrig har försvarat självmordsattacker eller diskriminerat andra muslimer. Ändå finns alla dessa problem, dock hos en väldigt liten skara av Sveriges muslimer. Så sent som den 6 september förklarade shejk Hassan Moussa, högste imamen för moskén i Stockholm, på denna sida att han i sin egen moské blivit mordhotad av extremister. De som vill blunda för extremismen hjälper inte den muslimska befolkningen i Sverige. Jag tänker här offentliggöra innehållet i ett dokument från Islamiska förbundet i Stockholm för att bättre belysa några av de problem muslimerna i Sverige brottas med. Jag hoppas att ledningen för Stockholms stora moské tar åt sig av min kritik och försöker göra något konstruktivt av den. Under sommaren 2003 hölls det en konferens för det Europeiska Rådet för Fatwa och Forskning vid Stockholms moské. En av deltagarna, Qaradawi, som är en av de mest inflytelserika muslimska teologerna i världen, lät förkunna vid sammankomsten att självmordsattacker mot civila israeler var legitimt. En av Sveriges imamer, Abdal Haqq Kielan, fördömde uttalandet i medier och menade att moskén inte får användas för att uppmuntra terror. För detta ställningstagande brännmärkte moskéledningen Abdal Haqq Kielan som islamhatare. Detta i ett mejl undertecknat "medlemmar i Islamiska Förbundet i Stockholm". I mejlet, som är ivägskickat den 27 augusti 2003, står det: "De sanna muslimerna i Sverige har visat sin lojalitet mot Stockholms moské genom handling. Alla sanna muslimer ringer till Förbundet och undrar vad Abdal Haqq Kielan håller på med. Han skadar ju bara islam och Sveriges muslimer///Sådana uttalanden (Abdal Haqqs Kielan (min anm.) är uttryck för fördomar mot sann Islam och uppmaning till extrema handlingar mot Stockholms moské///Så mycket insiktslöshet och hat mot de sanna muslimer trodde vi inte en muslimsk imam stod för och spred." Allt detta för att Abdal Haqq tog avstånd från självmordsattacker och för att han har en annan syn på hur islam kan tolkas. Att dela upp muslimerna i sanna och falska muslimer, såsom ledningen för moskén gör i brevet, skapar grogrund för extremism och är ett bevis på den trångsynta och extremistiska syn moskéledningen har om islam och muslimer. Muslimer som inte tror på moskéledningens ideologi utsätts därmed för dubbla utanförskap. Dels från delar av det svenska samhället som fortfarande ser muslimerna som en homogen grupp som tänker och tycker olikt svenskar. Dels från sin egen moské där de inte är välkomna om de har en annan syn på islam. Många muslimer i Sverige undrar med vilken rätt moskéledningen gör anspråk på att vara de enda sanna muslimerna, och samtidigt exkludera andra? Och de som enligt moskén inte är sanna muslimer, vart ska de ta vägen? Kommer de att bli anklagade av moskén för att vara terrorister och därmed utlämnade för Säpos granskning? Det undrar många muslimer som av den anledningen inte vågar höja sin kritiska röst mot moskéledningen. Moskéledningen försvarar också självmordsattacker, något många muslimer i Sverige vänder sig mot. "Har Abdal Haqq frågat sig varför palestinier väljer att försvara sig på det sättet?", står det att läsa i brevet. När en av Sveriges största moskéer leds av personer som ser mord på oskyldiga människor som "försvar", då har vi problem. För att tysta ned Abdal Haqq Kielan ytterligare låter moskéledningen ovan nämnda brev översättas och publiceras i en av de största islamistiska tidningarna i Saudiarabien. På detta sätt utsätter moskén Abdal Haqq Kielan för livsfara, ty den som enligt moskén hatar "sanna muslimer" kan lätt bli föremål för en dödsfatwa av teologerna i det konservativa Saudiarabien. Och faktum är att flera av mina muslimska vänner som håller med mig i min kritik och gärna hade velat skriva under denna artikel inte vågar göra det på grund av rädslan att utsättas för liknande behandling av moskén. Vi står inför ett val. Antingen använder vi oss av Broderskapsrörelsens logik och blundar för de problem som finns i Sverige och tolererar extremism eller så öppnar vi dörren för en ärlig debatt. Jag är av den uppfattningen att vi måste våga visa vad vi tycker och var vi står. Det är bara genom öppenhet som extremism och hatet mot muslimer kan bekämpas.

Salam Karam

SALAM KARAM

Islamiska förbundet kallar mig "satan"

Från Expressen Debatt Datum ? Länk:

"Jag har av Mahmoud Aldebe fått höra att jag är 'en jude som konverterat till islam för att förstöra för muslimerna' eller att jag är 'shaytan' (satan)."
Det skriver i dag imamen ABDAL HAQQ KIELAN. Han anser att det är hög tid för Sverige att markera tydligt mot antidemokratiska muslimska krafter.

Eftersom Mahmoud Aldebes manipulativa artikel i Expressen (30/9) innehåller lögner om mig, känner jag mig tvungen att ta bladet från munnen och ge mig in i den debatt som pågår. Det känns mycket beklämmande att läsa de illvilliga attackerna mot den journalist (Salam Karam) som försöker klarlägga förhållandena för Stockholms muslimer. Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund, svärtar ned meningsmotståndare på ett sätt som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Inte heller representerar han Sveriges muslimers syn på hur ett samtal eller en debatt skall föras. I sin artikel förnekar Mahmoud Aldebe att hot skulle ha riktats mot mig. Han skriver att man tar avstånd från alla sorters hot riktade mot religiösa företrädare. Tyvärr är det ren lögn. Hoten mot mig kom i samband med en stor debattartikel i DN som talade om en konferens i Stockholmsmoskén där uppmaningar till terrorism skulle ha förekommit. Jag sade då i en intervju i DN: "Jag är förvånad över att Stockholms moské inte mycket klart tar avstånd från självmordsbombare och terrorism och jag hoppas att de snart förklarar sig, om det som står i debattartikeln stämmer." Det kom ingen förklaring. I stället kom ett brev som publicerades på den största e-mejllistan för islam i Sverige. Under rubriken "Förbundets rätt att slå tillbaka" och undertecknat med "Medlemmar i Islamiska Förbundet i Stockholm" kunde man bland annat läsa följande:

"Alla sanna muslimer ringer till Förbundet och undrar vad Abdal Haqq Kielan håller på med. Han skadar ju bara islam och Sveriges muslimer. De flesta muslimer tar avstånd från Abdal Haqqs uttalanden och kräver att han avgår som ledande figur inom SIF." "Därför vädjar islamiska Förbundet i Stockholm till FIFS, SMF, SUM och BHIRF att bryta all samarbete med Svenska Islamiska Samfundet och Islamiska Akademin, så länge Abdal Haqq har ledande roll i de här organisationerna." "Förbundets medlemmar känner sig kränkta av Abdal Haqqs uttalanden och betraktar hans artikel som en fientlig handling." "Så mycket insiktslöshet och hat mot de sanna muslimer trodde vi inte en muslimsk imam stod för och spred." Här känner vi igen samma språkbruk som i fredagens inlägg i Expressen. "Skadar islam", "fientlig handling", "sprider insiktslöshet och hat". En artikel med dessa och flera andra osanna påståenden om att jag har intim relation med och stöder de enligt artikeln "högerextremistiska kristdemokraterna" och det "sionistiska folkpartiet" och att jag tar avstånd från det palestinska motståndet och att jag är kopplad till branden i Malmömoskén, publicerades i en stor arabisk veckotidning (Muslim World nr 1814 13/10 2003) som delas ut till alla moskéer i hela världen. Detta i avsikt att skada mig maximalt. Brevet är undertecknat Islamiska förbundet i Sverige. Stöder Islamiska förbundet detta? Är inte gränsen nådd snart? Vill Sverige ha sådant? Är det inte skrämmande?Beträffande tal om självmordsbombare på konferensen i fråga kan man i hotbrevet läsa följande: "Har Abdal Haqq frågat sig, varför väljer palestinier att försvara sig på det sättet? Frågan är om det är ett val. Det handlar om att ta till det försvar man har resurser till. Palestinierna saknar stridsflyg, attackhelikoptrar, stridsvagnar och raketer. Hur ska palestinier försvara sig under sådana omständigheter? Just denna situation som tvingade bland annat Shejk Al-Qardhawi att uttala sig i frågan om så kallade självmordsbombare och sade att detta sätt att försvara sig uppfattas som legitimt." Ovanstående citat utgör bara några av de många otrevliga påhopp jag utsatts för av Aldebe under åren som islamisk samfundsledare. Jag har av Mahmoud Aldebe fått höra att jag är "en jude som konverterat till islam för att förstöra för muslimerna" eller att jag är "shaytan" (= satan). Attackerna är djupt obehagliga eftersom man i praktiken anklagar mig för att vara otroende. Hans sätt att argumentera mot oliktänkande passar bara i totalitära sammanhang men återspeglar inte islams kultur, moral eller anda. Därför upplever jag det som oförskämt att han påstår att jag är medlem i hans organisation, fastän jag varit ordförande i helt andra islamiska riksförbund sedan 1987. Det förtjänar också att nämnas att han använder samma taktik för att stoppa statsbidraget till Uppsalamoskén. Han påstår att den är medlem i Sveriges muslimska förbund fastän den gick ur hans riksförbund för flera år sedan efter svåra problem. Inga försöka att utträda godkänns av honom. I ett brev till moskéns ledning lovar han att om man lämnar "Abdal al Haqq Kielans riksförbund" så kommer statsbidraget genast att betalas ut. Man är tydligen medlem av hans organisation vare sig man vill det eller inte. Annars blir det hot, förtal och repressalier, alltså rena diktaturfasonerna. En debatt kring muslimernas situation i Sverige skadar inte oss. Öppenhet och ärlighet leder bara till bättre relationer och hjälper såväl oss muslimer som samhället i övrigt. Det blir i alla fall inte lättare för de vanliga muslimerna på gator, arbetsplatser och i skolor om man måste ha en diktators tillstånd för att få öppna näbben. Vem vill ha ett samhälledär säkerhetspolisen styr med hjälp av angivare för att skydda korrumperade diktaturer? De som kommit till Sverige som flyktingar har i de flesta fall flytt för livet från sådana ställen, och ska inte behöva vara rädda här för sådana som vill undertrycka det fria ordet. Och islam behöver inte försvaras med lögner och halvsanningar. Sanningen klarar sig bra ändå. Och vi vill ha ett öppet, rent och upplyst islam i Sverige. ABDAL HAQQ KIELAN Abdal Haqq Kielan är imam för Svenska islamiska samfundet.