Svenska islamister hotar att döda mig

Expressen Debatt Datum 6 September 2005 Länk:

Det svenska samhället måste få upp ögonen för att det finns extrema muslimer i landet, som hatar det öppna och toleranta samhället. Dessa personer är beredda att gå hur långt som helst för att uppnå sina mål.
Det skriver imamen HASSAN MOUSSA, ordförande i Sveriges imamråd. Efter terrorattentaten i London har han flera gånger blivit mordhotad av muslimska extremister. Polisen har vägrat att ta emot hans anmälan. Hassan Moussa är imam i Stockholms stora moské samt ordförande i Sveriges imamråd.

Terrorattentaten i London 7 juli chockade mig. Precis som så många andra kände jag vrede, bestörtning och förtvivlan när jag såg tv-bilderna från London. Det gjorde nog de flesta. Men tyvärr inte alla. Efter 7 juli insåg jag att det inte längre finns något utrymme för kompromisser och ursäkter, att det inte finns något att förstå - att vi i stället gemensamt måste göra allt för att sätta stopp för dem som sprider hat och död. Jag bestämde mig för att utesluta ordet "men" i mina predikningar. Efter Londonattentaten är "mennens" tid förbi. I alla fall för min del. Jag vill inte höra fler "men" eller andra ursäkter för självmordsbombningar i Europa. Jag vill aldrig mer höra "men offren i Irak då" eller "men tänk på vad USA gjort där och där" eller "men tänk på segregeringen". I den fredagspredikan jag höll i Stockholms stora moské efter 7/7 fördömde jag dåden i London oreserverat. Jag talade om att vi nu en gång för alla måste göra upp med de krafter som vanhelgar islam genom att lemlästa och mörda fullständigt oskyldiga människor. Tv-bilderna från London hade gjort mig så förtvivlad att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna medan jag höll fredagsbönen. Det väckte starka reaktioner. Direkt efteråt blev jag - i min egen moské - hotad av personer som ansåg det klandervärt att jag "grät för engelska barns skull". Tyvärr finns det en minoritet bland svenska muslimer som hyser extrema åsikter, som sympatiserar med Londonbombarna. Några av dessa personer besöker regelbundet flera islamiska församlingar, däribland Stockholms stora moské där jag är verksam. De negativa reaktionerna på mitt tal gjorde mig besviken och betryckt. Att många uttryckte sin tacksamhet för att jag tagit tag i ett problem som blivit allt större för majoriteten av Sveriges muslimer är en tröst, men stillar inte min oro. Dagen efter min fredagspredikan, på lördagen efter bönen, blev jag uppsökt av en man som hotade mig till livet. Han krävde att jag skulle sluta fördöma den islamistiska terrorn - annars Hans hot var av så allvarlig natur att jag och min fru bestämde oss för att göra en polisanmälan. Men polisen ville inte ta emot vår anmälan. Efter att ha bollats fram och tillbaka mellan olika enheter fick min fru till slut beskedet att det här inte var ett ärende för polisen. Vi uppmanades att ta kontakt med Säpo om vi kände oro. Stockholmspolisen förvägrade oss alltså rätten att göra en anmälan. Den senaste tidens utveckling gör mig djupt bekymrad. Jag har en känsla av att många inte förstår hur allvarlig situationen är. Att Sverige kommer att drabbas av ett terrorattentat som det i London är inte särskilt troligt, men heller inte omöjligt. Det svenska samhället måste få upp ögonen för att det finns extrema muslimer i landet, även om de är ett fåtal, som hatar det öppna och toleranta samhället, som inte vill att vi muslimer ska vara en självklar del av västvärlden, Europa och Sverige. Personer som är beredda att gå hur långt som helst för att uppnå sina mål. Min uppfattning är att situationen är så allvarlig att vi bör skapa en allians, en nationell samling. Jag tänker mig ett råd bestående av representanter från alla politiska partier, företrädare för de stora religiösa samfunden, präster, rabbiner - och toleranta imamer, men också folk från Säpo och sociala myndigheter. Vi måste gemensamt vidta åtgärder mot dem som utgör ett hot mot oss alla. Innan det är för sent. Majoriteten av muslimerna i Sverige känner avsky för allt vad våld och hat heter. Att, som en del företrädare inom folkpartiet gör, kollektivt skuldbelägga alla svenska muslimer är att spela bin Ladin och hans vänner i händerna. Det finns inga ursäkter för det som hände i London. England har tagit emot miljoner muslimer. Där har de kunnat skapa sig ett bra liv. Deras barn har fått växa upp under trygga förhållanden och erbjudits högklassig utbildning. Terrorattackerna i London blev några av dessa ungdomars tack. Det är avskyvärt och oförlåtligt. Med facit i hand kan vi konstatera att Storbritannien varit för tolerant och naivt.Brittiska regeringen borde ha vidtagit radikala åtgärder för att stoppa hatpredikanterna, även om detta skulle ha lett till att några av de islamiska församlingarna hade stängts, något som för övrigt liberala brittiska muslimer länge krävt men inte fått gehör för. Jag vill också berömma den brittiska regeringen för dess hantering av attentaten. Att utvisa hatpredikanter är helt rätt. Men det är viktigt att alla individers mänskliga rättigheter garanteras även vid utvisningar av kriminella. Det är en förutsättning för att demokrati och tolerans ska kunna vinna över hat och extremism. England är inte Sverige. Men situationen är ändå allvarlig och jag vädjar därför om nationell samling mot hatet. HASSAN MOUSSA