Dick Erixon skrev följande på sin blogg idag:
Tecknen på att Sverige håller på att avveckla yttrandefriheten i islams namn blir allt fler. Nu har det framkommit att Nobelmuseet har censurerat Ayaan Hirsi Alis kortfilm “Submission”, vars regissör Theo van Gogh blev mördad.
Och vem har fått klippa i och censurera filmen? Statens biografbyrå? Nej, en imam!
Ingenting av västerländska värderingar är längre värt något. Däremot visas enorm respekt och vördnad för islam. All kritik mot islam ska tystas genom att kallas islamofobi. På samma sätt som nazikritik på 1930-talet med dagens termer skulle anklagats för nazismofobi.
Sydsvenska Dagbladet skriver i ledaren, Natt på musseet:
Men vad få om ens någon av utställningens besökare visste eller upptäckte var att filmen var nerkortad. Redigerad. Censurerad. Eller som Nobelmuseets utställningschef Olov Amelin uttryckte saken i en intervju i Existens i SVT i torsdags kväll:
”Vi har valt att inte visa de mest provocerande delarna i den filmen.”
För att vara på den säkra sidan tog de utställningsansvariga hjälp utifrån. Nobelmuseet vände sig till imamen Abd al Haqq Kielan.
Dithän har det alltså gått att svenska institutioner rådfrågar religiösa auktoriteter för att undvika att väcka upprörda känslor.
Och naturligtvis finns ingen självkritik, ingen förståelse för vad man håller på med. Total naivitet.
Och inga riksdagspartier öppnar käften i dessa helt centrala och avgörande frågor för det fria svenska samhället. Partierna är så rädda för att kritisera islam att de hamnar i chocktillstånd om en konflikt uppstår. Inte en enda ledande politiker har vågat yppta ett enda ord om dessa problem. Bilar sätts i brand, stadsdelar blir laglösa getton. Men inte ett ord från politiker i makten. Bara feg tystnad.
Och så undrar man varför Sverigedemokraterna växer….
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar